Maria är vår fotograf

Till en början var det tänkt att mina bröder skulle ha fotat våra bröllopsporträtt. Den ena är professionell fotograf (visserligen mer för rörligt material) och den andra är en mycket duktig hobbyfotograf. Men vi har tänkt om eftersom vi insett att det blir för mycket att ansvara för, och vi vill såklart att de ska få njuta av vår dag utan att behöva känna en massa måsten. Därför har vi hört oss för och bestämt oss för att anlita Maria. Ytterligare en sten har släppt.

Två ärofyllda biroller

Med en månad kvar till bröllopet har det blivit dags att presentera två fina människor:

Lina, brudtärna. 

Första gången vi träffades var 19 augusti 2001. Vi var 16 år och började i samma klass på mediegymnasiet i Skövde. Hela klassen på över 30 personer levde som flockdjur, vi gjorde allt tillsammans, gick från punkt A till punkt Ö utan att tappa bort någon median. Däremellan fann vi varandra, jag och Lina. Vi var på flera musikfestivaler den sommaren, och flera somrar efter det. Vi var så där mediealternativa med färgat hår, converse och kedjor i byxorna.

Nu bor hon i Göteborg där hon läser sista terminen på Chalmers, och jag gör allt för att hon ska flytta upp till Stockholm. Härliga Lina. Hon kom att bli min absolut bästa och närmsta vän. Vem kunde ana att jag nästan exakt tio år senare skulle gifta mig och att det var hon som skulle få bli min tärna?  

Arvid, bestman.

Första gången vi träffades var några dagar efter 4 juni 1984. Jag var drygt en månad, Arvid var nyfödd. Vi sov mest, åt en del och grät lite grann. När vi var små lekte vi så ofta vi kunde. Bland annat samlade vi på hockeybilder, startade bandet Sabba och spelade bandy på asfaltsplanen. Vi pallade såklart lite frukt också och en eller annan brevlåda kan ha gått sitt öde till mötes när vi var ute och busade. Vi träffades nästan varje dag fram till nionde klass och sen valde vi lite olika vägar, men kamrater har vi fortsatt vara efter det.


Nu hittar vi Arvid i Amerika, närmare bestämt i Napa men jag gör mitt bästa för att få honom att flytta tillbaka till Stockholm. Den som för 27 år sedan inte trodde att vi skulle hänga ihop än idag kan fara och flyga. Arvid var det självklara valet som Bestman.

Alla får plats

Vi fick ett glädjande samtal från hotellet i förmiddags. De hade fått avbokningar och därmed kommer alla gäster att få ett rum på hotellet. Jag och Kaj har dessutom bestämt oss för att avboka sviten på Amalias och bo över i Huskvarna istället. Ett bra och ekonomiskt beslut eftersom jag aldrig kommer vilja gå och lägga mig i alla fall.

Nu inväntar vi återkoppling om vilka rum som ligger nära där vi kommer att festen, för att minimera risken att störa övriga gäster, och följaktligen välja ut vilka som sover var. Spännande!

Ida & Mathias bröllop

Nu är det en vecka sedan min kära barndomsvän blev Fru Eglund. Det var ett väldigt vackert och avslappnat herrgårdsbröllop ute på Muskö. Höjdpunkten var Idas tal till Mathias. Det var så oerhört fint att inte ett öga var torrt. Jag är så förbannat känslig och dessvärre utlöste det en migränattack vilket gjorde att jag blev tvungen att gå och lägga mig. När alla andra gäster gjorde sig redo för att se brudparet dansa vals så låg jag och kräktes på rummet. Jag var så arg på mig själv. Varför?! Jag ville ju absolut inte missa en sekund av bröllopet. Som tur var blev jag bättre runt 03-tiden och fick i alla fall säga godnatt till brudparet.

Hektisk midsommarhelg

Vi har varit i Gränna över midsommarhelgen, och då har det givetvis blivit en del bröllopsbestyr.

Det började med att jag i torsdags tog ett tidigt morgontåg till Jönköping där jag fick en konsultation av de skånska tjejerna Nina och Emelie med allt från hårstyling till make up. De förstod mig och jag litar på att de gör mig riktigt fin. Därefter provade vi ut en snygg frockcoat till Kajan, som vi hyrde på Kristina Brud & Fest. Han lär bli fin som snus.

 
Innan vi åkte till Huskvarna Stadshotell för att avsmaka bröllopsmenyn så svängde vi förbi La Gott för att beställa bröllopstårta. Men efter att ha smakat på hotellets efterrätt så beslutade vi oss för att göra den till en tårta istället. I övrigt är vi så nöjda med menyn. Det hela sköttes oerhört proffsigt då vi hade personalen med till bordet; Anne, som äger hotellet, Liv som är sommelier och Johan som är kock.

Tidigt på midsommaraftons morgon träffade vi prästen för att prata igenom upplägget och bestämma vilka psalmer som ska sjungas på vigseln. Vi föreslog att vi skulle ha 1 psalm medan prästen tyckte att det var en för lite. Visst har man respekt för en präst så vi gjorde självklart som han sa på flera av hans föreslagna punkter.

 

När vi var som tröttast på midsommardagens morgon begav vi oss till Hullaryds Handelsträdgård för att träffa Gösta och beställa buketter samt blommor till bordsdekorationerna. Jag blev så lycklig för att vi fick ett så bra pris på allting, det blev en hel tusenlapp billigare än vad vi hade budgeterat.

Många avcheckningar från listan, och då mår jag som bäst.

Pressen ökar

Igår var jag och fröken Bengtsson på vårt första gemensamma bröllop!

Ludvigsbergs herrgård på Muskö var skådeplatsen.
Mathias och Ida Eglund var huvudrollsinnehavare.

Härliga gäster, fina tal, vackert brudpar och väldigt god mat.
En väldigt, väldigt trevlig kväll helt enkelt. Till och med vädret var med oss!

Nu ökar pressen...

/Kaj

Ödet.

Det var ett jävla tjat om den där klänningen, från min sida. Ni minns väl?

Efter inspelningen i Filmhuset på Gärdet sprang jag som hastigast in på Fältan för att lämna tillbaka ett skärp på vägen tillbaka till kontoret. När jag irrade runt i mitt sökande efter den rätta butiken fick jag se The Dress i ett av skyltfönstren. Jag stannade till och tänkte högt "Där är min klänning!" Jag gick in. Jag ville bara få känna på den. Men funderade vidare; ska jag prova? Nej. Jo, annars kommer jag bara ångra mig.

Hjälp! Det skulle jag inte ha gjort. Den satt så bra där den satt. Jag ville liksom inte ta av mig den. Aldrig.

Jag ringde Kaj och berättade om mitt dilemma. Jag hade ju redan köpt en fin klänning, men hade nu hittat The Dress som jag så länge hade letat efter. Kaj blev inte så glad. Rättare sagt, han blev arg. Men hur skulle han annars ha reagerat? Någon av oss måste ju vara förnuftig. Jag tror på ödet. Nu är klänningen min och jag ser verkligen fram emot lördag då jag ska få bära denna vackra skapelse på Ida och Mathias bröllop.

Note to self: Aldrig mer inköp av en klänning som känns obekväm att bära.

P.s. Någon som vill köpa en aprikos-mörk rosa klänning från Tiger, stl 40? Lös upptill och tajtare nedtill. D.s.

Vad ska vi heta?

Min mamma har varit på besök i helgen och det har varit riktigt mysigt. I lördags hängde vi på Fjäderholmarna tillsammans med Anna, och i söndags strosade vi runt bland dambutikerna på NK för att hitta en klänning till mamma som hon ska ha på bröllopet. Till slut hittade vi en jättefin klänning med ett sött litet skärp till, i mammas favoritbutik DEA Axelssons. Hon är så snygg i den!

Ikväll ska vi rösta fram vilket efternamn vi ska ta. Kaj vill inte byta och jag vill inte ta hans. Ingen av oss vill ta mitt efternamn. Det kommer heller inte på fråga att hitta på något eget. I så fall lär det bli ett släktnamn. Så vad tusan ska vi heta i efternamn?

(Intro)toast

Vilken kväll det blev i lördags med våra toastmastrar med respektive. Just nu vill jag inget hellre än att få backa bandet två dagar och sen stanna tiden. Alla blev så peppade inför 29 juli och det känns förstås toppen.

Under middagen gick vi igenom körschemat och berättade hur vi tänker inför och kring den stora dagen. Jag var lite nervös för deras reaktioner över vår ambitionsnivå, men det mottogs med lättnad från deras sida. Bra! Det är lika bra att vara tydlig från början så att vi förhoppningsvis slipper större missförstånd. Nu vet vi alla förutsättningarna och då blir det enklare att tuta och köra. De såg emellanåt väldigt luriga ut, och det är bland annat det som kompletterar dem så bra. Fidde är rolig och helt sjuk i huvudet, medan Cissi är otroligt bra på att koordinera och tycker om att stå inför publik. De kommer att göra succé!

Inom loppet av 10 minuter

Det är nu två veckor kvar till Ida och Mathias bröllop och jag har sen en tid tillbaka oroat mig över klädseln. Ni kommer väl ihåg att jag blev helt frälst i den här klänningen från Valerie?

Men när jag sprang in en snabbis på Hennings i Skövde för att i första hand titta på kostym till Kaj så hittade jag en liknande klänning från Tiger som dessutom var 1000 kr billigare. Inom loppet av 10 minuter, från entré, via provhytt, till kassan så var den min.

Den är väldigt lös över bysten och dessvärre väldigt tajt över rumpa och mage. Därför blir det långa löprundor varje dag framöver. Heja, heja!

Bordsplacering

 

Jag fick ett ryck och började att klippa och klistra med bordsplaceringen. Inledningsvis tillverkade jag ett honnörsbord med tre tungor, så att det liknar ett E. Men när Kaj sen fick ett finger med i spelet så utvecklade han idén om att ha runda bord, eller i det här fallet kommer det bli fyrkantiga bord samt ett honnörsbord. Detta eftersom att det tokigt nog finns en pelare i rummet och därmed kan skymd sikt förekomma för några av gästerna om vi låter oss göra enligt ett E. Nu har vi gjort två olika varianter, och ingen av oss blir något klokare på att flytta hit och dit med alla gäster men vi intalar oss att det kommer bli bra, om inte annat får våra gästerna se till att ha det roligt. Kämpa!

Mot västkusten!

Idag är jag så kär! 

Äntligen är vi lediga några dagar tillsammans, jag och Kaj. Det har varit väldigt långa arbetsdagar för mig den senaste tiden att vi knappt hunnit ses något alls. Nu ska vi tillbringa två dagar ute på landet hos mina föräldrar och tre dagar i Göteborg där vi bland annat ska äta middag med våra toastmastrar. Det ska bli så kul att få berätta upplägget för dem.

Mot västkusten!