Två månader kvar

Det börjar dra ihop sig. Idag är det två månader kvar.

I fredags fraktade jag hem klänningen på tåget till mamma och pappa. Den fick ligga i mitt knä under hela resan och jag vaktade den som om den vore mitt barn. Under kvällen provade jag klänningen och mamma nålade upp den så att jag kunde gå normalt i den utan att behöva trampa ner underkjolen. Vi hade en hetsk diskussion kring skorna som min mamma tycker låter alldeles för mycket när man går i dem, plus att de är för höga för att orka gå i dem hela kvällen. Jag ska fundera ett varv till kring skorna, men just nu är jag bara arg för att hon försöker hitta fel. Eller så är hon bara klok och förnuftig, min mamma.

I lördags var jag ute på roadtrip med Jessica. Vi åkte bland annat till morbror Mats och Gittan för att hämta min förlovningsring som han hottat upp med en sten. Den blev så fin och jag känner mig jättenöjd. Dessutom redde vi ut eventuella frågetecken kring utformning av vigselringen.

Idag visade mamma mig en ny butik i Skövde där det fanns massor med Shabby Chic möbler och attiraljer. Jag ville aldrig gå därifrån, och om plånboken hade tillåtit så hade jag förmodligen köpt hela butiken. På riktigt. När vi åker tillbaka till Skövde på torsdag ska jag minsann ta med mig spenderarbyxorna och Kaj.

Vi tog bussen

Nu är det full rulle med flera kvällsinspelningar denna veckan, och därför passade jag på att åka och hämta klänningen på lunchen. Vi åkte buss tillsammans för första gången, och det kändes lite stelt. Men vi lär nog känna varandra bättre snart, jag och klänningen. På fredag ska vi nämligen åka tåg till Skövde där mamma ska sy upp den på längden. Vilket äventyr den får vara med om. Tills vidare ligger den bekvämt i vår Hylands Hörna fåtölj (min chef budade hem den riktiga gästfåtöljen) på jobbet.

Den är min!

Butiksbiträdet på Lilly blev rörd till tårar när hon fick se mig i brudklänningen, vilket gjorde att jag heller inte kunde hejda mina tårar. Det känns så otroligt overkligt. För första gången provade jag MIN alldeles egna brudklänning med rätt underdelar och skor osv. Den satt som en smäck. Klänningen kommer att få hänga kvar i butiken i en vecka till innan jag tar med den hem till Skövde nästa helg. Mamma kommer som sagt att behöva sy upp den. Jag kan inte hålla mig, måste bara få ge en teaser på hur den ser ut i bak.

Idag har vi dessutom fått gosa med Liv som endast är 1 vecka ung, och därmed bröllopets yngsta gäst. Supersnäll och supersöt.


/Maria

Fötterna syns väl ändå inte där under

Nu är det inte många veckor kvar tills jag ska hämta ut min klänning och låta mamma sy upp skapelsen på längden. Bra är också att klänningen går att justera baktill, dvs. att den är korsettliknande och knyts åt hur hårt eller löst man själv önskar. Därför behöver jag heller inte hålla mig till en sträng bruddiet. Men jag tänker inte sticka under stolen med att jag tränar extra mycket och mer intensivt nu inför bröllopet, vilket gett resultat. Men det är så förbannat ledsamt att det ska behöva vara någon slags hetsbantning bara för att man vill vara så exceptionellt snygg på den stora dagen. Ät god mat, motionera mer och dra ner på alkoholen. Deal.

I och med att klänningen snart ska sys upp börjar det bli lite brådis med att hitta mina brudskor. Men när jag kikat runt i butiker och på olika sajter så är det nästan inga som faller mig i smaken. Varför är många brudskor så otroligt fula?
Eftersom jag är en tjej som hellre springer runt i ett par sköna sneakers än trippar runt i ett par skor med höga klackar ska blir mitt inköpsmål att jag ska använda skorna vid minst fem andra tillfällen samt att jag givetvis ska orka gå i dem en heldag. Så gott som i alla fall. Hur hög klack bör man ha egentligen?

De gula pumpsen från Tiger, som visserligen är i fel färg, är otroligt enkla och snygga, men möjligen på tok för höga för att mina fötter ens ska palla en heldag. Hade de funnits i en mörk puder rosa, eller en grå nyans så hade de känts bra. För man behöver väl inte ha vita skor till klänningen? De syns väl ändå inte så mycket där under.












/Maria

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.

 

För drygt en vecka sedan var jag, tillsammans med min mamma, och provade de två återstående favoritklänningarna. Vi har nästan alltid haft olika tycke och smak vad gäller kläder, och så var det också i det här fallet. Jag var förstås inställd på att få övertala mamma om att mitt första val var den mest fabulösa klänningen. Men istället blev det hon som på bästa mamma vis gjorde mig införstådd med att linjerna och formen var bättre på den klänning som hon tyckte bäst om. Efter några vändor fram och tillbaka i bröllopsbutiken Lilly så ändrade jag mig. Mamma hade rätt, som så många gånger förr.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Istället blev det ännu bättre. Tänka sig att jag nu har införskaffat brudklänningen, en klänning som jag så länge drömt om att få bära.

/Maria

Återstår två klänningar

Kaj har legat sömnlös flera nätter på grund av problematiken kring bröllopsklänningen. Det är gulligt att se hans engagemang, men jag har tydliggjort att han nu inte behöver oroa sig ett endaste dugg.

Jag har hittat klänningen. Den klänningen. Min bröllopsklänning.

På Alla Hjärtans Dag följde min kollega Linnea med mig till bröllopsbutiken Lilly på Birger Jarlsgatan, där Linneas syster Charlotta jobbar. Jag provade fyra stycken, varav två av dem föll mig i smaken, riktigt ordentligt. Oj! Oj! Oj! Med andra ord, mamma kommer inte att sy klänningen. Däremot följer hon med när jag väljer en av mina två favoriter om två helger. Därefter lär hon i och för sig få sy upp den några centimeter.

Jag vill visa hela världen men då blir det ingen överraskning så tyvärr kommer jag inte kunna berätta någonting om den. Attans.

Den här klänningen provade jag, men valde bort.

Det som är fint är också att min fina mormor heter Lilly, och sista gången jag fick träffa henne var på Alla Hjärtans Dag för tre år sedan. Jag ser det som ett tecken.

/Maria

Robe de mariée

Ursäkta min franska men hur i helvete kan det vara så svårt att bestämma HUR man ska få fram sin robe de mariée. Jag förstår att färg, längd, bredd, skärning och material kan vara svårt att bestämma men tydligen ligger inte problemet just där.

Världens viktigaste fråga just nu är om Brita B ska sy klänningen eller om den ska inhandlas i butik. Detta enorma bryderi har troligen diskuterats under ett par års tid utom min vetskap men under de senaste veckorna har intensiteten ökat och jag har motvilligt dragits in i överläggningarna.

Vi kan väl en gång för alla slå fast:

Det. Är. Inte. Mitt. Beslut.

Så länge Maria är världens finaste brud på vår bröllopsdag så kommer jag vara världens lyckligaste.

Sten, sax, påse?

Kasta tärning?

/Kaj

Jakten på den perfekta klänningen

Min mamma ska sy bröllopsklänningen. Det är en ära, inte minst för mig, men även för mamma. Hon är en duktig sömmerska men har aldrig tidigare sytt en bröllopsklänning från grunden. Dock kan det bli problem eftersom jag ska ha den största prinsessklänningen man kan tänka sig. Nej, det ska jag inte. Dessvärre kan jag inte avslöja något om klänningen eftersom det ska bli en överraskning för Kaj.

Jag minns när jag var tärna på min brors bröllop för snart åtta år sedan. Att vara med och uppleva Magnus reaktion när han fick se sin Rebecca första gången. Den känslosamma stunden är obetalbar. Det var så fint att jag fällde en tår redan innan vigseln.

Mamma och pappa kommer till Stockholm i helgen. På fredag eftermiddag smyger jag och mamma iväg för att prova olika bröllopsklänningar. Jag har blivit rekommenderad av min vän Ida att prova klänningar på Stockholm Brud & Fest på Hornsgatan. Detta för att se vilken form och design som passar mig bäst, därefter kan vi påbörja jakten på mönster och tyg.  

/Maria